Sweet child 'o mine

Det har gått en vecka sedan Helens begravning, och jag tänker mycket på det. Det var en väldigt fin ceremoni, men det var väldigt jobbigt att vara där. Jag och min bror var de enda av kusinbarnen, och jag tror att Tina uppskattade det väldigt mycket. Visserligen var det trevligt att träffa alla, men det var lite fel omständigheter. Men något vi blev väldigt arga över det var att floristen som vi hade beställt blomarrangemang från, och gett väldigt noga instruktioner till hade sjabblat det, och sen ville de inte erkänna det. Begravningen var i fässbergs kapell, men de hade skickat dem till kyrkan istället. Så vi fick alla pengarna tillbaka istället:) Men jag gjorde världens tabbe. Jag tog min svarta klänning, och eftersom jag ville vara lite fin tog jag mina stövletter. Som det är en sju centimeter stilettklack på. Så efter att ha gått i dem ett par timmar fick jag vääldigt ont i mina fötter.

Det är nu mindre än en vecka kvar innan jag börjat ettan på gymnasiet. Det känns så overkligt. Jag har ju knappt hunnit fatta att jag gick i nian det sista året. Jag har nästan glömt bort operationen och allt dåligt som hände. Jag måste nog dessutom vara den enda som inte saknar klassen det minsta. Jag hade hunnit gå vidare långt innan vi slutade altorp.

På söndag ska vi fira mig:) Jag hoppas att jag får en massa roliga saker och att jag blir något lite rikare än jag redan är^^ Men nu måste jag sluta. Mamma kommer hem snart och jag måste dammsuga mitt rum och byta lakan innan hon kommer "/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0